Om mina recensioner

I grunden är recensioner baserade på tycke och smak. Dock bör du som läsare få en så bra beskrivning som möjligt till varför recensenten tycker som den gör, för att du ska kunna göra din egen bedömning huruvida du själv skulle tycka om spelet. Även om du inte håller med om vilka spel som är bra och vilka som är mindre bra, är min förhoppning att du får behållning av mina recensioner. Om jag kritiserar ditt favoritspel är det inte dig jag kritiserar. Det är viktigt att komma ihåg.

Jag recenserar mina egna spel som jag antingen köpt själv, fått i gåva eller laddat ned gratis om spelet är just gratis. Jag har alltså inte fått något av spelen av vare sig utvecklare eller utgivare i syfte att recensera. Däremot har jag i vissa fall så kallade affiliate-länkar till olika butiker där du kan köpa spelet jag recenserar. Om du skulle klicka på en sådan länk och köpa spelet får jag en liten kommission på ditt köp. Det kostar inget extra för dig. Om länken är en affiliate-länk anger jag det tydligt i recensionen. Så här kan det se ut.

Finns att köpa på GOG (affiliate)

I andra fall länkar jag till ett köpställe där jag inte har affiliate-avtal.

Jag försöker strukturera alla recensioner på samma sätt. De områden jag alltid beskriver är story och atmosfär, spelmekanik, användargränssnitt, grafik, ljud och musik, samt tillgänglighet. Alla dessa områden är viktiga för att ett spel ska bli bra, men eftersom jag har en funktionsnedsättning själv brinner jag extra mycket för tillgänglighet. Story och musik är också sådant som ofta starkt påverkar mitt omdöme. Det är min förhoppning att genom att beskriva grunderna för hur jag bedömer ett spel och dess beståndsdelar ökar jag förståelsen hos dig som läsare vilken typ av spelare jag är och vad jag tycker om och inte, rent generellt.

Jag försöker alltid i möjligaste mån spela färdigt hela spelet innan jag skriver en recension. Ibland är detta omöjligt, främst på grund av att min funktionsnedsättning kan göra det mycket svårt för mig att spela spelet och fortfarande ha trevligt. Om detta är fallet kommer jag vara tydlig med det i min recension.

Jag älskar spel som väcker starka känslor. Därför dras jag naturligt till spel som fokuserar på story och berättande. Berättelsen behöver inte alls sluta lyckligt, och huvudpersonerna behöver inte alls vara lätta att tycka om. Det kan vara förlösande att spela som en elak person eller någon som inte är helt moralisk. Spelet ska lämna ett känslomässigt avtryck; jag vill helst ha vuxit som människa när jag slutligen lägger ifrån mig spelet.

Om spelet inte har story (till exempel abstrakta spel såsom schack) bör de gärna ha en stark atmosfär som gör att jag känner mig känslomässigt engagerad i världen och miljön.

Grundläggande i alla spel är spelmekanik. För att det ens ska kunna kallas ett spel bör spelaren kunna göra något, om det så endast är att trycka fram nästa scen i en visuell roman. Till skillnad från många andra tycker jag inte att spelmekaniken är den viktigaste aspekten av ett spel. Självklart ska det inte vara tråkigt eller svårt att spela ett spel, men om andra aspekter är bra har jag ofta överseende med en medioker spelmekanik.

Eftersom jag har en funktionsnedsättning som ger mig försämrad motorik blir jag ofta frustrerad av motoriskt krävande spelmekanik, alltså spel som kräver fingerfärdighet, precision eller snabb reaktionsförmåga. Jag tycker mycket bättre om spelmekanik som fokuserar mer på eftertanke.

Användargränssnitt är ett brett område. Det handlar om hur spelaren kontrollerar rollpersoner, enheter och resurser i spelvärlden. Det handlar också om menyer och andra sekundära system som spelaren använder. Man kan sammanfatta användargränssnitt till allt en spelare kan göra för att påverka det som händer i spelet. Ett lättanvänt användargränssnitt är uppskattat av alla, men för mig som funktionsnedsatt är det ofta nödvändigt. Ett i övrigt bra spel kan bli omöjligt att spela om användargränssnittet är för krångligt.

När det gäller grafik dras jag till det som är gulligt. Små, söta figurer och pastellfärger går sällan fel. Med det sagt tycker jag även om spel som vågar använda en bred färgpalett, och då gärna kulörta färger. Alltför många spel går i grå och bruna toner, vilket i mitt tycke ger en onödigt dyster och trist känsla. Om spelet ska väcka just de känslorna av ensamhet, sorg och saknad är det självklart passande, men jag upplever att färg som medium för berättande och känslor ofta är underutvecklat i spel.

På samma sätt som med grafik uppskattar jag när spel vågar ta ut svängarna när det gäller hur de använder ljud och musik. Musik ska helst vara bra både i spelet och utanför. Ett berättande kan ofta förstärkas på ett bra sätt med noga planerad musik och även ljuddesign. Jag vill hellre uppleva få men välplacerade ljud- och musikspår än en konstant matta av ljud och musik som inte väcker några känslor.

Jag beskriver tillgänglighet mot slutet av varje recension. Det ska inte tolkas som att jag inte tycker att tillgänglighet är viktigt. Anledningen att jag inte lägger det tidigare i recensionen är främst att jag vill beskriva spelet på ett så komplett sätt som möjligt innan jag beskriver vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra med avseende på tillgänglighet. När jag pratar om tillgänglighet menar jag tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, det vill säga hur väl personer med olika funktionsvariation kan spela spelet, med eller utan anpassningar.

Det finns många funktionsnedsättningar och problem med tillgängligheten. Det vore både omöjligt och förmätet av mig att försöka täcka in alla dessa tillgänglighetsproblem i mina recensioner. Även fast jag själv har en funktionsnedsättning betyder det inte att jag nödvändigtvis förstår vilka problem som kan uppstå för personer med andra funktionsnedsättningar när de sätter sig ned för att spela ett spel. Därför utgår jag alltid främst utifrån min egen funktionsnedsättning när jag bedömer tillgänglighet. I och med min utbildning och samtal med vänner som också har funktionsnedsättning har jag viss förståelse för vilken typ av tillgänglighet som kan behövas utöver det jag själv behöver. Främst gäller det synskadade, men även döva och andra.

Vad har jag då för funktionsnedsättning? Diagnosen heter Jouberts syndrom, men eftersom den är mycket ovanlig vill jag beskriva vilka problem jag ofta stöter på när jag ska spela spel. Den typ av problem jag oftast stöter på är att spelet kräver en nivå av fingerfärdighet, precision och reaktionsförmåga som jag inte kan nå upp till på grund av min funktionsnedsättning. Quick-time events (QTE) är ett perfekt exempel på något som ofta innebär att jag helt får sluta spela spelet; jag kommer inte vidare hur många gånger jag än försöker.

Ett annat problem som kan uppstå är att jag har svårt att hålla koll på flera saker samtidigt. Det gör sig extra tydligt i realtidsstrategispel (RTS) när jag exempelvis måste göra en truppförflyttning över ett berg samtidigt som jag förflyttar andra typer av trupper via en flod, och dessa måste komma fram samtidigt. Om den ena gruppen med trupper blir anfallna tappar jag helt fokus på den andra gruppen. Jag har alltså svårt för snabba byten av fokus. En stor del i detta har att göra med att jag reagerar negativt på stress, på grund av min funktionsnedsättning. Jag blir stressad lätt och då gör sig mina funktionsnedsättningar ännu mer påminda.

Jag har också försämrat arbetsminne och nedsatt visuospatial förmåga. Arbetsminnet spelar roll i spelande bland annat när det gäller att komma ihåg vilka ingredienser som behövs för att tillverka något, om receptet är i en meny och tillverkningen i en annan. Visuospatial förmåga handlar om att kunna tolka rörelse och relationer mellan objekt i miljön, samt att kunna koppla ihop en kartbild eller vägvisning med verkligheten. En nedsättning i den förmågan innebär ofta flera olika utmaningar när det gäller spelande. Många spel kräver en stor medvetenhet av geografi och var spelaren och andra objekt befinner sig i spelvärlden. Det kan handla om när, hur och var man ska hoppa i ett plattformsspel; det kan handla om hur man ska positionera sig för att kunna träffa en fiende i deras svaga punkt; det kan handla om hur mycket man måste svänga i ett bilspel för att klara kurvan. En annan vanlig utmaning är att avläsa en karta och förstå hur man ska ta sig från punkt A till B. Det försvåras ytterligare om kartan inte innehåller markeringar var spelaren är.

Det här är en kort beskrivning av några av de många problem och utmaningar personer med funktionsnedsättning kan stöta på när de spelar spel. Jag har fokuserat på dator- och tevespel, men självklart finns det även tillgänglighetsproblem i mobilspel, brädspel, kortspel, rollspel och alla andra typer av spel. Jag kommer att skriva mycket om tillgänglighet och spel i fortsättningen, och då finns möjlighet till fördjupning och breddning till mer än bara dator- och tevespel och mer än bara min specifika funktionsnedsättning.

Betygsättning är alltid ett hett debatterat ämne. Allt ifrån hur betygsskalan ska se ut till huruvida recensenten är för snäll med betyg eller för sträng brukar diskuteras flitigt. I mina recensioner har jag bestämt mig för att använda betygsskalan 1–5, vilket jag visar i stjärnor. Jag tycker 1–10, som annars är vanligt, ger en för finkornig skala för mig att kunna utnyttja fullt ut. 1–3 är alldeles för grovkornigt och det skulle vara svårt att visa nyanser. En bra kompromiss blir därför 1–5, där en etta är sämst och en femma är bäst.

Jag är ofta generös när jag sätter betyg. Jag är inte rädd för att ge ett spel en femma i betyg, även om det inte är det bästa spel jag någonsin spelat. Betygen 1 och 5 ska inte tolkas som singulära punkter där endast de absolut sämsta respektive bästa spelen hamnar. I stället ska de tolkas precis som de övriga betygen — som intervall. På samma sätt som ett spel som fått en trea i betyg kan vara allt från rätt bra och nästan en fyra till att vara ganska dålig och nära en tvåa, kan en femma vara allt från ett totalt mästerverk till att nästan halka ned till en fyra.

Det kan vara intressant att veta vilken utrustning jag spelar på för att bättre värdera mina recensioner ifall jag nämner prestanda. Datorspel spelar jag på en MSI Infinite A 8SD-497EU. Den har en Intel i7 8700-processor, ett Nvidia GeForce RTX 2070-grafikkort och 16 GB SDRAM. Jag kör Windows 11 Home och spelen ligger på en SSD.